Prologen som uteblev.

Tänk dig att skriva den mest perfekta förtexten. Det första som läsarna får ta del av. Knivskarpa och resoluta formuleringar som får läsaren att sitta klistrad i texten. Kraftiga ord som slungar dig in i handlingen med sådan fart att du bokstavligen sitter jämte det som beskrivs.

Men förtexten blir aldrig skriven. Du startar om på nytt. Du raderar även det, och börjar nya formuleringar. Du är fast. Du sneglar åt nödlösningar. Men det blir ingen förtext, för du vet inte riktigt vad som ska hända på de kommande sidorna.

Det enda jag vet är att vår prominenta lärare Mattias "Please Copy Me" Åkerberg kommer ge oss uppgifter och vi ska svara genom denna blogg.